Pappablogg

Från barn i magen till mat i magen

Gossen är nu drygt 3 veckor gammal och BVC har blivit vårt andra hem. Nu har vi i och för sig bara varit där två gånger men jag har förstått att det är så man säger. Efter en blygsam viktutveckling från 3165 till 3250 gram de första veckorna vägde Ivan idag in sig på fullt respektabla 4000 gram jämnt. Vi har skapat ett monster.

Hur kommer det sig då att gossen gått från skör fågelunge till redig pjäs på bara någon vecka? På BVC har vi lärt oss att bebisar varannan timme äter middag, tar en paus för rapande och sedan unnar sig dessert. Allt från moderns byst. Efter att noggrant kartlagt gossens matvanor kan vi konstatera att det inte handlar om någon middag med dessert varannan timme, snarare 24 timmars tapasbuffé. Han stryker runt och unnar sig ett litet snack mest hela tiden när andan faller på. Något som bevisligen gett resultat.

Det kan påpekas att undertecknad enligt uppgift såg ut som Budda i samma ålder. För er ateister så är det en snubbe som ser ut ungefär som Michelingubben gjorde när han var barn. Det kan alltså vara så att vi bevittnar de första stegen i en förvandling. Dags att plocka fram 56-plaggen och göra sig redo för att näpen bebis blir frodig bebis.

Nåväl, vi avslutar väl med en Naaaaaw-bild:

Liten gosse

Dofternas Benjamin Button

Doftintresserade läsare har säkert sett Chanels annons med Brad Pitt:

Chanel No 5 ad Brad Pitt

Som nybliven fader känner jag dock att det känns lite förlegat att annonsera mot målgruppen som har Brad Pitt som förebild (uppskattningsvis 35–55 år). En kompetent marknadsförare vet att allt handlar om att fånga konsumenten så ung som möjligt och hitta en målgrupp att följa genom hela livet.

Därför har jag pro bono gjort en ny annonskampanj åt Chanel för att nå de allra minsta. Som modell har jag anlitat min egen son (Chanel är välkomna att inkomma med marknadsmässigt modellarvode då jag endast kan bjuda på mina kostnader):

Chanel No 0-5 months baby ad

Det blir så klart lite bakvänt att börja med den äldre målgruppen och fortsätta till den yngre men det är som det är, låt dofterna flöda!

 

UPPDATERING

Kom nu på Chanels riktiga cash cow. Vad är egentligen den stora grejen med bebisar? Varför skaffar folk barn? Vilken nytta gör barn? Vad är barnens USP? Deras doft så klart. Alla älskar bebisdoften.

Chanel No 0–5 Months ska självklart inte rikta sig till de små, den ska dofta som de små. Kommer att sälja som smör, och det är ju mer än vad smöret gör.

Hur det ska gå till? Lite som i filmen Perfume antar jag men ju mindre vi vet desto bättre.

Dags att växa in i kostymen

Har noterat att näpen bebis visat sig vara lite mindre och tunnare än sina nästan jämnåriga bebisar. Även de minsta plagg är för stora. Funderar därför på ett nytt babygym. Då vi hittills endast haft babygym med mjukisdjur och söta nallar känner vi att det kanske är dags för ett med fria vikter. Någon som har tips på vad man ska satsa på? 1, 3 och 5 kg? Skivstång?

Det blev en…

… människa!

3165 gram. 49 cm. Lite lila. Välmående. Näpen. Söt.

Apropå söta bebisar så kan jag nu efter några dagar på BB konstatera att alla bebisar är ungefär lika söta. Utom vår som är mycket sötare än alla andra. Vem hade trott det?

Var jag gjorde denna fullödiga undersökning? På BB i Ystad. Betyget på inrättningen är 5 av 5 om man räknar bort maten som får ett generöst 1 av 5 i betyg. Underbar personal och storartad service. Det var länge sedan jag kände mig så hemma så långt bort.

När vi ändå talar om betyg så kan jag konstatera att bebisar snabbt lotsas in i Jan Björklunds-skola då gossen blev betygsatt på ett stort antal punkter redan efter en minut i livet. Oklart dock hur han står sig mot övriga världens bebisar. Efterlyser någon form av PISA-undersökning för bebisar så vi vet hur vi står oss i konkurrensen. Har han redan halkat efter? Måste jag reformera min barnuppfostran för att ta igen den förlorade minuten? Borde jag hitta ett nytt sätt att mäta barnets egenskaper? Måste jag sätta högre krav? Är det mitt fel? Eller samhällets?

Nu sitter jag här med näpen bebis på bröstet och försöker se vad jag skriver över gossens huvud. Hur gick det här till? Ingen aning men nu pappabloggar jag tydligen. Eller pappabloggar? Föräldrabloggar borde det väl ändå heta? Eller det kanske det redan gör? Som ni märker har jag mycket att lära och lite att lära ut.

3 of 3
123