Kungahuset – Folkets ekonomiska korthus

Prinsessan Lilian är död. Efter sig lämnar hon lika stora rikedomar som saknad. I alla fall om man får tro kvällspressen.

Mitt lilla problem med alla skriverier om hur Carl Philip får ärva en betydande del av dessa rikedomar är inte någon form av missunnsamhet mot CP personligen utan ett frågetecken runt hur storleken på socialbidragen till kungahuset grundas (även känt som apanage). Kungahuset får rimligtvis en fast summa pengar varje år knuten till inflation, behov osv. som skall räcka till årets alla utgifter. Trots att t.ex. kungen har betydande privata rikedomar mer eller mindre grundade på apanage och andra historiska allmosor från folket ber man mer än gärna om en extra slant vid festliga tillfällen som bröllop eller dop. Redan här kan man finna anledning att fråga sig varför det behövs ett extra kapitaltillskott när man redan har mer än man gör av med. Nåväl, så ligger landet och detta verkar anses vara i sin ordning.

Min fundering handlar egentligen inte om just apanaget utan väcktes av de senaste dagarnas dödshysteri när det började talas om just arvet efter Tant Lilian. I och med att kungahusets pengar kommer från folket borde det då inte vara just folket som ärver kungahusets medlemmar när deras tid är förbi? Det minsta man skulle kunna begära vore väl ändå att apanaget justeras nedåt efter hur stora arv kungafamiljen äras med? Som lekman på området är i alla fall jag av uppfattningen att ekonomiska bidrag grundas i övriga inkomster och förmögenhet? Tjänar man en viss summa finns det inte motiv för ett bidrag eller i alla fall inte för fullt bidrag?

Fast vad vet jag, jag är ju bara en enkel man av enkel börd.

1 Comment

  1. Tomas Gullström · 13 mars, 2013 Reply

    Det finns en sång som går ”barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en hägring så stor” (eller något i stil med det). På samma sätt skiljer sig reglerna mellan pöbeln (alltså vi vanliga) och de som styr, ställer och representerar konungariket Sverige (alltså kungahus och politiker). Bara att gilla läget och hålla tyst alltså. Eller göra som den nordkorean som kom in på resebyrån och bad om en enkel biljett till Princip. Ty i Princip hade de allt de kunde önska, det hade nämligen den Store Ledaren Kim Jong stolt deklarerat inför världen på TV.

Kommentera