Mat & dryck

Från barn i magen till mat i magen

Gossen är nu drygt 3 veckor gammal och BVC har blivit vårt andra hem. Nu har vi i och för sig bara varit där två gånger men jag har förstått att det är så man säger. Efter en blygsam viktutveckling från 3165 till 3250 gram de första veckorna vägde Ivan idag in sig på fullt respektabla 4000 gram jämnt. Vi har skapat ett monster.

Hur kommer det sig då att gossen gått från skör fågelunge till redig pjäs på bara någon vecka? På BVC har vi lärt oss att bebisar varannan timme äter middag, tar en paus för rapande och sedan unnar sig dessert. Allt från moderns byst. Efter att noggrant kartlagt gossens matvanor kan vi konstatera att det inte handlar om någon middag med dessert varannan timme, snarare 24 timmars tapasbuffé. Han stryker runt och unnar sig ett litet snack mest hela tiden när andan faller på. Något som bevisligen gett resultat.

Det kan påpekas att undertecknad enligt uppgift såg ut som Budda i samma ålder. För er ateister så är det en snubbe som ser ut ungefär som Michelingubben gjorde när han var barn. Det kan alltså vara så att vi bevittnar de första stegen i en förvandling. Dags att plocka fram 56-plaggen och göra sig redo för att näpen bebis blir frodig bebis.

Nåväl, vi avslutar väl med en Naaaaaw-bild:

Liten gosse

Söndag 18 september 2011

Hej dagboken,

Idag var jag och Jenny på bakluckeloppis på Drottningtorget i Malmö. Det var en annorlunda bakluckeloppis på det viset att det inte fanns några bilar. Det påminde mer om en vanlig loppis.

Bland alla attraktiva varor fann vi bland annat en brett sortiment av bilstereos:

Tyvärr hade alla kvitton ”försvunnit i flytten” varför det var lite oklart hur det låg till med eventuella garantier som fortfarande gällde.

Det var inte bara vi som tagit våra ärenden till Drottningtorget:

”Say hello to my little friend!”

Sedan gick vi till Dolce Sicilia:

10 nyanser av brunt i all ära men det var inte det som fick oss på fall. Vi föll för deras mangofrappé:

När så den var uppdrucken styrde vi om till Lund. En usel stad som mest innehöll svårkörda vägar och lata människor:

En av få ljusglimtar var annars vissa inslag av konst som fungerade som baslam för ögonen:

En usel bakluckeloppis senare åkte vi hem till Malmö igen.

Vi slickade sedan såren nere på Kaffebaren med grannarna och varsin dubbel Macchiato:

Här är vi nu.

Hej då!

#KureKureSexa

Det var dagen då mor och far skulle komma på besök, en dag jag och Jenny sett fram emot och planerat i veckor.

Det ringde på dörren. Jenny öppnade. En man med skarp blick lämnade över en brun låda med beskedet att den var till Martin för att sedan avvika innan Jenny hann blinka. Vi stod sedan båda där med förvirring i blicken och osäkerhet i vad som hade hänt.

När jag sedan öppnade paketet hittade jag en blå overall, lite ät- och drickbart samt en lapp med instruktioner:

Det visade sig att vi blivit blåsta. Av min egen mor och far. Istället för en lugnt helg med föräldrarna på besök visade det sig bli en hektisk helg av svensexa. En svensexa som jag nöjt talat vitt och brett om att ha sluppit då vi gifte oss i lönndom. En svensexa som nu kom som en ångvält från klar himmel.

Jag fann ingen annan väg än att följa instruktionerna och låta mig förvandlas till en marionettdocka i overall. Just det, att ta på mig overallen och twittra ”Redo för en lördag på stan” var uppdrag nummer 1:

Jag fick sedan ringa ett mystiskt nummer för att få varje nytt uppdrag. Nästa uppdrag var att ta mina ärenden till Triangeln här i Malmö för att införskaffa ett pannband. Som om inte det vore nog var jag tvungen att dokumentera det hela på Twitter och recensera servicen:

För att inte uppfattas som påträngande valde jag att med darrig hand dokumentera det hela lite smidigt i smyg varför bilderna kan uppfattas som näst intill oskarpa i vissa lägen:

Hur som helst så lyckades uppdraget:

Nu sade den lömska rösten i telefonen att jag skulle köpa glittersmink. Efter att via telefon desperat rådfrågat Jenny tog jag mina ärenden till H&M för att finna vad jag sökte:

Nu hade jag kommit till det sista uppdraget, att ta mig till Magistratsparken för att där tända en vattenpipa och förtära min matsäck:

Det var då de dök upp, källan till all min svett och tandagnisslan:

Lite väl nöjda lät de mig förstå att detta var dagen jag trodde att jag sluppit. Dagen jag inte trodde fanns.

I ett försök att muntra upp mig i denna chock bjöds jag med jämna mellanrum på belöningar i form av skräddarsydda Kinder Egg:

När vi satt där i parken dök det upp ett bröllopspar på andra sidan vägen. Vi valde att se det som ett gott tecken:

Nu fanns det dock baksidor på det hela, t.ex. det faktum att jag till övriga deltagares stora nöje tvingades dricka en av de mest motbjudande drycker på marknaden:

Nu styrde vi vidare mot social aktivitet nummer 1:

Här anslöt till allas stora glädje den förlorade gossen Magne som hittat tillbaka till Malmö dagen till ära:

Nu skall vi inte stirra oss blinda på resultaten i siffror utan mer på vem som fick minst lite poäng:

Nu tog vi våra ärenden till Malmös dystrare delar, Ribban:

Här visade det sig att målet var kallbadhuset:

Det sjuka med den här aktiviteten vara att jag faktiskt badade i det iskalla vattnet 2 (!!!) gånger. Det är nästan så att jag vill anklaga mig själv för lögn men det är faktiskt sant.

Nu var det raskt iväg mot nästa aktivitet:

… som visade sig vara en storartad måltid på Brogatan:

Här fick sällskapet utrymme att agera ut sina mest sofistikerade miner och poser:

… och äta mycket, mycket gott:

Dagen hade övergått till afton och ännu en taxi stod och väntade:

Vart vi hamnade? På en Spice Girls-karaokefest:

Här var det sång, dans och mer piffning. Glittersminket hade börjat tappa sin lyster:

Ett litet bakslag var att pannbandet jag inhandlade i början av dagen mystiskt försvunnit varför min entré på festen som Sporty Spice gick i stöpet. Det visade sig dock gå mycket bra ändå så jag tror inte att någon såhär i efterhand grämer sig allt för mycket.

Det var en storartad afton och jag kan inte nog tacka alla inblandade för att svensexa som visade sig vara precis så rolig som jag fruktat att den skulle vara hemsk. Jag hade definitivt inte velat haft den ogjord.

Tack Bror, Mike, Gus, Magne, Elle, MRoach, Doktorn, budet, festen och mor som trotsade sitt samvete och ljög för svensexans skull.

Ni med Twitter vet redan allt det här, ni kunde ju följa varje steg på #KureKureSexa

Bilddagbok

En massa Bilder från semester och blogginlägg om att vi kommit hem till Malmö. Vad finns mer att skriva om? Semestern igen såklart. Och mer bilder. Varför komma på något nytt när man kan göra samma sak igen?

Vi drar tillbaka klockan till Nyköping för någon vecka sedan, min uppväxtstad. Vi beger oss till mamma, pappa och deras lägenhet precis bredvid den gamla möbelbutiken:

 

Svårt att placera boendet ändå? Rakt över parkeringen på gården finner man Nyköpings kanske finaste hus:

Har du nu lyckats placera vart lägenheten ligger? Spelar ingen roll för nu beger vi oss till Jogersö kolonimoråde för att spendera några dagar i sann semesteranda. Några dagar bland sol, bad och välskötta trädgårdar:

… och minigolf såklart:

Nu var det inte så att mina föräldrar bara gav oss nycklarna till deras stuga och önskade oss lycka till. Nej, nej. Varje kväll kom de ut och lagade middag, till exempel lax med pesto och mozarella:

Någon dag kanske vi bjöds hemmagjord krusbärsglass med bär från trädgården:

Kanske fick vi en dag till förrätt den nya upplevelsen Brietårta:

Eventuellt dök det upp någon fläderblomsparafait efter en middag:

Nu skall ni inte tro att vi hade helpension, nej nej. Luncherna fick vi lösa på bästa sätt utan föräldrar. Det var dock ingen match då vi hade tillgång till såväl pannkaka som en trädgård full av bär:

En av de bästa sakerna med stugan är att den är barnbarnsanpassad varför frysen är, eller var, full av glass:

Något att smaska på när vi strök omkring på koloniområdet och betraktade lokalbefolkningen:

Som om inte detta vore nog hade vi till och med tillgång till cykel. Det blir inte bekvämare än så:

Visst är det trevligt att utforska nya miljöer men varför gå över ån efter upplevelser och utmaningar? Hemma på gräsmattan fanns ju det nyinköpta krocketspelet. Ett spel som visade sig fungera mycket bra då resultatet mellan mig och Jenny var positivt ur min synvinkel *host, host*:

Om vi nu ändå beger oss iväg från själva trädgården så fanns det faktiskt några godbitar att skriva hem om. Eller vad säger ni om eluttag för husvagnar som ser ut som en gubbe:

Framförallt bjöd Jogersö på en tidlös bakluckeloppis:

Här fanns såväl Tupperware som hårtorkar. Allt från en tid då man formgav med kvalitet:

När vi ändå talar om kvalitet så ramlade vi på både en och annan kvalitetsdesign på fyra hjul:

Bilarna ovan är hämtade direkt från gatan men alla med Nyköpingskoppling vet att hamnen på onsdagar även betyder vackra bilar for show. Till exempel hade man en ”Mystery car” som ansågs exklusiv:

Sedan fanns det ju andra bilar som jag personligen skulle föredra rent estetiskt:

SAAB må vara ett vandrande lik men företaget har ändå haft sina stunder:

En som hade sin stund i hamnen i Nyköping denna kväll var min mor som ramlade på sin absoluta drömbil:

Nu fick det vara nog, hade vi blivit bortskämda med mat och avkopplande boende en dag till så hade det blivit en vana varför vi bröt upp medan vi fortfarande hade någon form av förnimmelse av hur verkligheten ser ut. Nu bar det av söderut igen:

Hem? Inte än. Först passade vi på att svänga förbi Sofiero Slott för att titta på Säkert, Håkan Hellström och The Ark. Säkert var mycket bra medan Håkan Hellström inte riktigt nådde fram med sitt liveuppträdande.

Några som nådde fram och mer än så var The Ark. Vilket fantastiskt liveband. Eller vilken fantastisk scenpersonlighet Ola Salo är kanske är mer beskrivande. Övriga bandmedlemmar sprattlade och viftade för sitt liv för att få uppmärksamhet men de fick nöja sig med att trampa i Ola Salos bakvatten:

Nu kunde vi till slut åka hem till hemmet. För att nästan direkt åka iväg igen. Vi började med att plocka upp Jennys farmor och farfar i en annan del av Malmö:

När vi talar om Jenny så måste jag offentligt tacka henne och svärmor för årets födelsedagspresent som sitter som handen i handsken på handleden:

Hur som helst, vi var ju på väg. På väg till Jennys far och Ulla i Tåstarp, en by känd för sina underbara tomater. En by som liksom Nyköping bjöd på klassiska bilar, om än i aningen mindre polerat skick:

Förutom tomater och bilar bjöds vi på djur och natur:

Fina de där fjärilarna men man skall nog inte syna dem för nära:

Med alla djur kom hungern:

Vi åt en delikat måltid för att sedan bege oss hemåt. Vi noterade en innovativ vattenspridarkonstruktion i trädgården:

En konstruktion som inte behövde sättas på prov då sommarregnet kom:

Så var vi då hemma. Igen. Denna gång för i alla fall en handfull dagar i sträck laddade med Tåstarpstomater i skålen och ro i själen:

Här är vi nu.

Att inte ta sitt samhällsansvar

Stryker omkring i diverse matbutiker i Södertälje när jag i snackshyllan möts av denna kampanj:

Att en liten kupong kan väcka så många känslor.

Stretchiga mysbyxor med trycket ”Fredagsmys” är alltså det som lockar till köp? Av chips. 8 påsar chips. Det är ganska mycket chips. För att få ett par mysiga mysbyxor.

Värdet på mysbyxorna anges vara 350:-. Det brukar annars vara svårt att sätta ett exakt värde på white trash-identitet och ett samhälles förfall.

Annars kan man tycka att det är svagt av OLW att inte våga gå hela vägen till gråmelerade byxor med ”Fredagsmys” tryckt i rosa i gumpen. För att verkligen nå ut till samhällets olycksbarn, de som ledigt går till skola eller på shoppingrunda i mysbyxor. Gärna med fläckar. Chipsfläckar.

Nu vet jag inte hur OLW har kommit fram till att detta är vägen till guld och gröna skogar men jag hoppas för allas vår skull att det är en kampanj född i deras egna huvuden och inte efter vad samhället efterfrågar. Om detta är vad samhället vill ha så vill inte jag ha samhället. Lite naivt intalar jag mig själv att den stora människoheten står över denna kampanj och anser sig vara bättre än så. För det är ni väl? Eller? Snälla var det…

1 of 8
12345678