Stulet från –> DENNA SIDA <–

Tillåt mig sammanfatta situationen
Malmö bygger Citytunneln för att underlätta för pendlare och göra kollektrivtrafiken attraktivare. Malmö bygger tågstationer på ett antal platser i staden, t.ex. vid Triangeln som vi ser i filmen. Malmö avsätter en enorm yta till cykelparkering. Malmö sätter dit cykelställ som täcker ungefär hälften av behovet. Malmö ”forslar bort” de cyklar som inte får plats i cykelställen utan att meddela ägarna.

Tankar
Om man från Malmö Stads sida på allvar vill minska biltrafiken i innerstaden och värna om resenärer och kollektivtrafiken så bör man:

1. Erbjuda cykelställ för de som cyklar
2. Inte i lönndom forsla bort de cyklar vilka inte erbjuds en berättigad plats för parkering
3. Inte höja priset på kollektivtrafiken 2–3 gånger per år
4. Förklara sitt beteende

Slutord
Jag uppmanas i kampanj efter kampanj från Malmö Stad att ta cykeln istället för bilen. Om jag då tar cykeln till tåget och upptäcker att cykelställen är fulla, vilken de är vid t.ex. Triangeln varje dag, skall jag då cykla hem igen, ställa cykeln och gå till stationen? Skall jag cykla hem och ta bilen? Om jag är kriminell och parkerar cykeln så nära cykelstället jag kan, bör jag då inte få veta att Malmö Stad sågat sönder mitt cykellås och forslat bort cykeln så att jag vet hur jag kan få den tillbaka? Eller är tanken att försäkringsbolaget skall betala ut försäkringspengar och cykelägaren självrisk för att Malmö Stad skall kunna sälja cyklarna? Eller delar de ut cyklarna till de anställda? Eller tar ledningen cyklarna?

Framför allt: är det lagligt att såga sönder cykellås och ta cyklar i Malmö Stads namn?

All publicitet är bra publicitet. Eller vad säger ni Malmö Stad?

Efter att ha bläddrat lite förstrött förbi annonser och andra ytligheter fastnade jag till slut för en sida som nog bäst förklaras som ett smorgasbord för läsaren med stil och klass:

Låt oss börja med de lika läckra som färgglada annonserna överst:

Här hittar vi riktiga godbitar som:

Ett gäng rutinerade spådamer som kallar sig Tarot… Kungen… De må vara aningen vilsna i genusfrågan men hitta bortsprungna djur kan de. Lita på mig.

Inget för dig? Var inte orolig, här finns något för alla:

Min gissning är nej, han kommer inte ringa dig. Det lär i alla fall Mayas folk fått till svar då de ställde frågan. Om de inte var väldigt tidiga med telefoner i sin kultur.

Från Mayas spålinje är det inte långt till våra vänner på Indiana spålinje:

Här erbjuder man ett mervärde genom att låta dig vara anonym. En nackdel är dock att själva grejen med att bli spådd och få veta sitt eget öde faller en aning då den som spår inte har en aning om vem man är. Fast det kanske bara är jag?

Nog om framtiden, låt oss fokusera på nutiden. Närmare bestämd den smaskiga annonsen i nederkant:

Alla som vet någonting om någonting vet att alldeles för stora eller alldeles för små saker är roligt. Alltid. Med andra ord är detta koncept fullständigt vattentätt redan från början. Den slipade affärsmannen bakom annonsen låter sig dock inte hållas tillbaka utan sockrar det hela med ett par lockande och läskande referenser:

Jag hör dig Ove, jag hör dig!

Carina då? Vad säger du?

Folkrörelse? Källa på det?

Nu sitter ni där med kreditkortet i högsta hugg och beställningsblanketten ifylld på ett för postorderbolagets önskat vis. Det var bara en liten grej till, en liten finstilt sak:

Att beställa miniatyrer via en annons där det står ”Miniatyrer ingår ej.”… en så kallad deal breaker.

Nu är det bara att vänta in nästa nummer av det glättiga livsstilsmagasinet Damernas Värld, denna orgie i high fashion.

–> TÄVLA HÄR <–

Han har en helt egen stil och man ser omedelbart att det är en målning av honom. För er som inte känner till Limpo kan ni läsa mer –> HÄR <– (mycket intressant läsning).

Nåväl, nog om dessa vardagsbetraktelser. Vi ringde helt enkelt upp Limpo och gav honom fria händer i vårt vardagsrum. Det kändes som det enda rätta att göra:

Sprayburkarna uppackade, dags att lägga lite stödlinjer:

Snabb som en vessla förvandlar Limpo den tråkigt lilagrå väggen till ett smorgasbord av färg och form:

Vi hann knappt blinka innan hela väggen var uppskissad och formen började utkristalliseras:

Nu var det nära… lite betraktningsvinkel för att se så att allt är i balans:

Några timmar senare var det så dags för den sista handpåläggningen:

TADAAA!!!

Känn på den alla ni moderna män och kvinnor med stram nordisk smak och alla dessa orgier i vitt, vitt, vitt. Varför gå ut på Möllan när man kan ta in Möllan till sig själv?

Fortsätt läsa Kure Kure Blogg för Limpotus egna tankar om just denna målning och vad den står för. Symbolik, samhällsspegling och kampen för kärleken. Här hittar du allt inom kort!

Tio tomtars julstök

Tio små tomtar skulle samlas inför jul,
en kom aldrig fram, det blev tågväxelstrul.

Nio små tomtar skulle slakta en gris,
en var vegan och hamna i kris.

Åtta små tomtar skulle ut och köpa klappar,
en var pank och tänkte “bäst att jag sjappar”.

Sju små tomtar skulle städa hela huset,
en ville slippa, sa “jag vet vi släcker ljuset”.

Sex små tomtar skulle klä en gran,
en fick inga kulor, blev sur, drog ner på stan.

Fem små tomtar skulle koka knäck,
grytan råka välta han som rörde var sen väck.

Fyra små tomtar skulle mocka i stallet,
hästen slog bakut och träffa en av dem i pallet.

Tre små tomtar skulle äta gröt,
en blev blå i fejan ty i halsen satt en nöt.

Två små tomtar skulle tända en brasa,
en hamnade underst när vedhögen rasa.

En ensam liten tomte i dagboken skrev,
“det krävdes ganska mycket innan julefrid här blev”.

God Jul och Gott Nytt År!

(Ett stort tack till pennans tomte: Tomas)

Om sanningen skall fram är färgskalan inte begränsad till den klassiskt grönröda misärpaletten utan här bjuds det på godbitar i form av ljusstakar i temafärger (observera att bakgrunden i bilderna för tydlighetens skull är manipulerad till svartvit. Notera dock att färgen på ljusstakarna ej är manipulerad. På riktigt):

Frågorna man ställer sig nu är om detta faller allmänheten i smaken samt om allmänheten överhuvudtaget kan se temat. Oavsett vilket är detta den verklighet jag kommer att leva i fram till julen inte längre är en del av vardagen.