Igår var jag på Reklamdagen i Malmö. En dag fylld av föreläsningar signerade mer eller mindre löst folk med något att berätta om sådant som kan vara bra att få berättat för sig om man t.ex. jobbar i reklambranschen. Bland guldkornen fanns Martin Cedergren (CD, Åkestam Holst), Daniel Ilic (CD North Kingdom), Lars Falk (prisbelönt kreatör, Platinaakademien) och Mattias Hansson (Hyper Island).
Den senare bjöd oss förutom en trevlig föreläsning även ett exempel på hur de ondskefulla dödsföretagen faktiskt också då och då gör saker som inte orsakar små barnarbetare smärta eller på annat vis bryter ner världen. Tvärtom.
Tillåt mig föra denna film vidare, signerad NIKE:
—- * Slut på alibitext * —-
Låt oss nu lämna de tomma orden om världsförändrande projekt och kreativa mästare för att fokusera på vad dagar som denna egentligen handlar om: Goodie bagen.
Det var med tindrande ögon och en barnaliknande förtjusning jag tog emot den oortodoxt formgivna goodie bagen:
Jag fick även en liten bonuskartong från en av sponsorerna – Smurfit Kappa:
Bonuskartongen visade sig innehålla ljuvliga chokladöverdragna mandlar. Detta lovade gott och förväntningarna på den ”riktiga” goodie bagen var nu smått overkliga.
Jag öppnade goodie bagen och fann…
… flyers, mappar, foldrar och broschyrer. Ett antiklimaxens antiklimax. En besvikelsens Nobelfest. Ledsamheten. Tomheten.
Det bör påpekas att arrangörerna under avslutningsorden på scenen lade orden ”goodie bag” i sin mun. Det finns inga ursäkter. En goodie bag skall sprida glädje, få en att känna sig utvald. Speciell.
Det vi fick var ingen goodie bag, –> DETTA <– är en goodie bag.
Ridå.














Related Articles
2 users responded in this post
Alltså besvikelsen när jag öppnade guldägget. Sprang tillbaka till kontoret för att jobba men tänkte ”jag fick i alla fall en fet goodiebag”. Vadå goodie?!?!?!? Nu känner jag hur upprörd jag blir igen. Så att blodet rusar. Jag råkar dessutom veta hur busenkelt det är att få sponsorer till att slänga i gott till sådana här events. Fy. Känner mig förnedrad.
Eller hur!
Det sjuka är att man faktiskt blir arg. På riktigt. Det var saker man skyddar sig mot med Ingen reklam tack-skyltar och så får man dem som en lyxig gåva i tron av att man skall få något gott eller roligt.
Istället för att ge något det snackas om och som får folk att känna ”varför var inte jag där?” så ger de något som det snackas om, men mer ”ehh… tur att jag inte var där”.
Leave A Reply