Vi minns alla artikeln om vindsvåningar i DN, nu kommer nästa ”stora grej”. Jag talar om en sida som tar något befintligt (bebis) och hittar ett nytt användningsområde. Från liten människa som skriker till ett element i en installation. Äntligen har vi hittat en praktisk nytta med bebis!
Ps. Det där föräldralivet verkar ju väldigt stressigt…












Related Articles
5 users responded in this post
Ja jag har också tänkt den tanken när jag sett de bilderna… hur tråkigt har den där mamman haft egentligen!?
Frågan jag ställde mig var: Hur mycket tyger, kläder och skumma detaljer kan en människa ha hemma?
Efter att endast ha sett bilden (har ej haft tid att läsa artikeln under länken klicka HÄR) kan jag konstatera att en bebis gör sig bäst som en sovande och därmed tyst varelse. Se bara så vackert den ligger där och sussar i godan ro. Med tanke på den ytterst märkliga installationen runt omkring bebisen måste mamman ha fått ett psykbryt efter allt för lite sömn eller något liknande för att i detta stadium av nollkoll på vad hon tar sig för ha rivit fram maskeradlådan och hällt ut innehållet på golvet. Resultatet av bebisens eviga skrikande och mammans sömnbrist i kombination med att bebisen till slut, efter att ha sett på när mamman orsakade förödelsen på golvet, somnade, ser vi på bilden. Om man sedan kan kalla det konst är en fråga som vi överlåter år Ernst Billgren eller möjligen den stackars sate som hällde ut betongklumpar på Nybrokajen mitt inne i Stockholm och sedan kallade det ett minnesmonument tillägnat Dag Hammarskjöld.
Eller som vi insatta säger, ”även ett självmordsförsök på Västerbron är ett konstverk, allt ligger i betraktarens ögon”.
Dagens rättelse: Det ska självklart stå ”överlåter ÅT Ernst Billgren” och inget annat.
Det som skulle kunna toppa detta vore om bebisen när den blir gammal nog ”ger igen” och gör samma sak fast med sin sovande mamma. Det kanske dröjer några år men det är aldrig för sent att balansera upptåg.
Leave A Reply