Malmöfestivalens guldkorn

Att klaga på Malmöfestivalen i dessa dagar får nog ses som att slå in öppna dörrar, alla gör det. Hela tiden. Överallt. Är det inte den grafiska profilen så är det den fantasilösa grundtanken eller de fattiga bandbokningarna.

Med andra ord känns det som lite väl enkelt och fantasilöst att hoppa på tåget. Skulle man kunna tro.

Kure Kure Martin rasar över Malmöfestivalen
Vi kan börja med detta:

Någon sinnessjuk människa har kommit på den till ytterligheter genomfelande idén att fylla cykelvägen genom stan med marknadsstånd:

Istället för att medborgarna skall ta cykeln till arbetet vill man ha älgkebab, kopior på D&G solglasögon, airbrushade indiantavlor och t-shirts med texten ”Ledig” till försäljning.

Vad är väl en bilfri innerstad till fördel för cykelkulturen mot lite dekadent momsbedragande marknadshandel?

Detta känns ungefär lika begåvat som att försöka få en bilfri innerstad till förmån för kollektivtrafiken genom att höja priset på bussbiljetterna. Folk som sitter och arbetar lite skönt statligt utan krav på logik, funktion eller att uppnå relevanta mål. Förutom att kunna hitta en älgkebab 5 minuter från kontoret förstås.

Att man sedan väljer att förlägga konserterna till Folkets Park känns ju inte heller som en vinnare av Nobelpriset i festivalplanering.

För att verkligen omöjliggöra dels logistiken och dels att folk skall hitta låter man turisterna ta sig genom hela innerstaden från centralen för att trängas i en liten park mitt bland bostadshus i vilka de boende inte kommer kunna sova för att Simon Norrsveden drar igång en sorglig ursäkt för musik.

Bättre att tränga in musik, turister och löst folk i en central liten park än att låta dem andas fritt i skydd av grönskande gräsområden långväga från sovandes invånare som det varit tidigare.

En liten fågel viskade i mitt öra att det hela kanske skulle kunna ha att göra med att någon med ekonomiska intressen i Folkets Park numera har ett finger med i spelet.

I folkets intresse framför ekonomiska intressen. Eller?

Att klaga på Malmöfestivalen i dessa dagar får nog ses som att slå in öppna dörrar, alla gör det. Hela tiden. Överallt. Är det inte den grafiska profilen så är...