En till dig och en till mig

När jag var ung var godis och glass två ytterst högprioriterade frågor. Detsamma gällde även för min bror.

Man kan kort konstatera att köksvågen gick varm vid den ”broderliga” uppdelningen av sötsaker.

Nu är jag vuxen och har ett ”ordentligt” arbete samt ett respektabelt förhållande. Problemet är dock att godisfrågan varken är respektabel eller ordentlig.

Detta är en ögonblicksbild ur mitt liv. Verkligheten:

Vid 29-års ålder delas fortfarande godiset upp med sjuklig precision och noggrannhet. På gränsen till tvångsmässigt. Dock har bror bytts ut mot Jenny.

Är detta normalt?

När jag var ung var godis och glass två ytterst högprioriterade frågor. Detsamma gällde även för min bror. Man kan kort konstatera att köksvågen gick varm vid den ”broderliga” uppdelningen...