Efter att ha missat IDOL totalt och inte sett ett enda avsnitt trampade jag idag i fällan och såg reprisen av finalen. Marie Picasso kan jag inte säga något om, hon var lika menlös som vinnarna brukar vara. Hon kunde sjunga men är totalt sett fullständigt ointressant och kommer med all säkerhet falla i glömska inom en snar framtid. Vad som fick mig att sätta kinderägget i halsen var Amanda ”hej-jag-försöker-låta-typ-som-Bonnie-Tyler-men-jag-kan-inte-sjunga-utan-lever-bara-på-min-annorlunda-röst” Jenssen.
Nu tänker du säkert: ”Han hatar ju IDOL så det är klart att han förkastar artisternas kompetens per automatik”. Sund tanke men jag måste ändå vänligt men bestämt påstå att hon sjunger fruktansvärt dåligt och falskt. Nu menar jag inte sådär tuff-falskt eller en charmigt personlig röst utan regelrätt dåligt. Kan inte uttala engelska ord ordentligt och det låter tidvis som om hon läser innantill. Till alla er som tycker att hon har en härlig och personlig röst så kan jag bara säga: Ni har fel, sluta läs min blogg och gå till MQ och berätta hur mycket ni älskar deras julreklam istället.
Att vinnaren sedan skall spela in en skiva på 1 vecka är ju helt sjukt. Hur kan en låtskrivare med någon som helst stolthet skriva texter om olycklig kärlek och sådant till vem som helst utan att ha en aningen om vem och sedan en artist sjunga dessa texter utan att hata sig själv för att man är falsk, billig och saknar all form av stolthet. Om det inte vore för att kvällstidningarna får 75% av sina ”nyheter” från denna tävling så skulle det rimligtvis stått ”Här dör musiken” på löpsedlarna en gång i veckan under IDOL-perioden. Detta spektakel håller på att radera ut musikvärderingarna hos en hel generation av svensk mellanklass.












Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply