En helt vanlig konversation på Skånetrafiken

T: Theodor
U: Ursula

T: God mogon

U: Morgen

T: Annars då?

U: Jo tack, jag skall inte klaga. Det finns ju så många barn som svälter i världen så jag är tacksam för min förfödelade livssituation

T: Ok. Jag har funderat på en sak. Eftersom vi tar hänsyn till miljön, samhället och invånarna måste vi få folk att åka mer kollektivtrafik. Men hur?

U: Bra fråga. Idag kostar ju en bussbiljett i Malmö 15:- vid kontant betalning. Vad tror du om att höja priset?

T: Genialt! Då får man ju en massa enkronor i växel istället för en femkrona. Det måste ju folket uppskatta, alla älskar ju småväxel

U: Så sant. Annars då, har vi några fler idéer? Skall vi underlätta för resenärerna eller ge rabatter av något slag?

T: Varför hitta på något halvbra när man kan stjäla något helbra? Finns det ingen annan bransch som vi kan snegla på? Någon som utvecklats med tiden och blivit mer framgångsrik?

U: Skivbolagsindustrin! De har ju löst problemet på ett smart och genomtänkt vis. När folk köper färre skivor så löser de saken med att inte erbjuda något mervärde utan bara höja priset för att på så sätt säkra sin avkastning från IDOL och Crazy Frog. Den taktiken har ju visat sig vara vägvinnande och populär bland folket.

T: Kanon! För att sammanfatta så kan man alltså säga att vi höjer priserna för att våra kunder dels skall bli gladare och dels åka mer kollektivt för att rädda miljön. Vi har alltså löst problemet vi ständigt kämpar med, hur vi skall locka folk att åka kollektivt.

U: Precis, nu kommer alla lämna bilen hemma. Speciellt arbetslösa och ensamstående. Nu gäller det bara att vara på tårna så att vi klarar av anstormningen på bussar och tåg när folket får glädjebudet att vi höjer priserna för att få folket att åka kollektivt. Inga konstigheter.

T: …vi får inte glömma att ladda med småväxel.

U: Kaffe på det?

T: Jepp.

T: TheodorU: Ursula T: God mogon U: Morgen T: Annars då? U: Jo tack, jag skall inte klaga. Det finns ju så många barn som svälter i världen så jag...