Den skamlösa självfokuseringen fortsätter, denna gång i form av en ”lika-som-bär”.
Jag satt och tittade på gamla fotografier en dag och förstummades över hur lik jag var ett blåbär när jag var liten. Vid första blicken kanske det inte är så uppenbart men om du tar bort ögon, öron, näsa och mun samtidigt som du tänker dig att jag skulle ha smurfblå hud så är det faktiskt ganska likt.
Jag vill passa på att tacka min bror Kristoffer för insatsen som statist i bilden. Visst skulle man kunnat önska sig aningen mer inlevelse från hans sida men den där lömska blickan går inte att klaga på.












Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply