Ett litet steg för mänskligheten men många steg för mig!

Överenskommelsen var att vi skulle lämna staden 11.15. Detta medförde ett okristligt tidigt uppvaknande från skönhetssömnen, något som strider mot allt jag tror på. Trots den tidiga timmen (10.00) lyckades jag ta mig samman och stiga upp för att välkomna denna dag av äventyr. Allt gick som sig bör tills reskamrater Mattias och Janna ringer och förvarnar om sen ankomst. Här har man ställt klockan och gjort sig till för att i skarpt läge få se sig försinkad av två av hjärnorna bakom den tidigt planerade avfärden. Jag svalde mitt förtret och höll modet uppe trots allt. Efter diverse diskussioner om möjlig färdväg begav vi oss mot målet. Resan tog ca 1h inklusive tankning i Eslöv med tillhörande WC-besök för dem med sådana behov. Bensinen var dyr.

Väl framme värmde vi upp med varsin glass av märket Diplom Is. Glassen föll dock inte alla i smaken och ett visst missnöje spred sig i leden. Gruppen lyckades dock stilla missnöjet och vi kunde börja vår vandring. Platsen var Söderåsens nationalpark och målet kopparmössan (eller om det möjligtvis hette kopparhatten). Vi kunde under vår vandring inte undgå att höra en synnerligen obildad dam med barnsällskap som helt iskallt ljög dem rakt i ansiktet och påstod att det handlade om en rullstensås. Ha ha ha! Alla vet ju att detta är en gyllene exempel på en tvättäkta horst. White trash.

Väl tillbaka vid starten kände vi oss synnerligen nöjda med vår prestation och det började talas om eventuell glass för att fira våra triumfer. Dessa vansinniga idéer tystades dock snabbt av mer rutinerade röster som påpekade att den rätta vägen att vandra var att ta bilen till Odensjön för att där kalasa på matsäcken. Sagt och gjort.

Vid Odensjön var allt lugnt och harmoniskt. Vi åt vår matsäck, drack vår dryck, rökte vår pipa och trakasserade grodorna. Vissa element i gruppen visade tecken på samvetskval efter att ha kelat med en groda som sedan verkat aningen slö och apatisk. Efter en djup diskussion kom vi dock fram till att grodorna med stor sannolikhet var inne i någon sorts form av parningsperiod efter sömnen vilket lett till den slöa uppsynen hos grodan. Den oroliga personen blev genast glad över denna slutsats. Klockan rann iväg och det blev så småning om dags att bege sig hemåt igen. Resan gick bra och allt slutade oerhört lycklig.

Kvällen rundades av på skilda håll. Halva gruppen gick på galej hos en dam med koppling till Korea medan andra halvan (Jag och Jenny) smörjde kråset på Carib Kreol tillsammans med två goda vänner. Maten var fantastisk men servicen under all kritik.

Titta på bilderna här!

Överenskommelsen var att vi skulle lämna staden 11.15. Detta medförde ett okristligt tidigt uppvaknande från skönhetssömnen, något som strider mot allt jag tror på. Trots den tidiga timmen (10.00) lyckades...